Skip to content

Utställningar

Bild, webb 2

 

Erik Styrbjørn Pedersen
Ahlbäckpristagare 2016

Lördag 7 oktober 2017
Kl. 13.30-15.30

8 oktober – 5 november 2017
 
torsdag-fredag kl. 12-16
lördag-söndag   kl. 12-15
 
Stängt: torsdag 19 oktober

Fri entré

 

Höstens separatutställning på MEKEN visar måleri av den danske konstnären Erik Styrbjørn Pedersen. Med sitt långsiktiga fokus på miljöerna där arbete utförs är han en av samtidens största arbetarmålare både i hemlandet och internationellt.

Redan från början var ett av hans huvudsakliga intresseområden folklivsskildringar och bl.a. genom bildserier av människors vardag närmade han sig det som skulle komma att bli hans huvudsakliga motivsfär. I samband med en utställning på Ringkøbing Museum 1986 var han på väg för att skissa i hamnen när han passerade stadens varv. Det utövade en sådan dragningskraft att han gick in för att fråga om han fick skildra det som pågick där. Miljön med enorma svetshallar som inneslöt storskaliga former och maskiner var överväldigande. De följande dagarna skapades en svit målningar. Som en förlängning av den ögonblickliga inspirationen uppstod också insikten att en hel industrivärld låg öppen att skildras.

Eftersom människor tillbringar den största delen av sin vakna tid på arbete har Erik Styrbjørn Pedersens utgångspunkt varit att skildra deras vardagsliv på sina arbetsplatser. Ett ämne som visat sig oväntat kontroversiellt ännu i vår tid. Han anser att bilden av en arbetare idag symboliserar två saker som går i otakt med samtidens uppfattning om sig själv. Till att börja med står den sedan decennier stadfästa idén om att mänskligheten trätt in i informationssamhället i motsats till att visa upp den stora andelen människor som arbetar i produktionsindustrin. På det filosofiska planet drar konstnären det hela till sin spets genom att hävda att mänskligheten inte alls lämnat industrisamhället bakom sig utan istället industrialiserat alla delar av sin omvärld.

Den andra anledningen är att arbetare i många sammanhang fortfarande har ett så starkt politiskt symbolvärde att det överskuggar allt annat i bilden. Varje skildring som innehåller arbetande människor uppfattas i dessa kontexter också som en underförstådd protestbild. Själv menar konstnären att målet är att skildra människor. I ett demokratiskt system är de övriga något det politiska systemet tar hand om. Med utgångspunkt i erfarenheter hämtade från kontakter med konstpublik, kritiker och institutioner definierat Erik Styrbjørn Pedersen därför uppvisandet av arbete som konstens sista tabu.

Erik Styrbjørn Pedersen är född i 1946 i Randers på Østjylland. Han är autodidakt, men fick en betydande del av de kunskaper om färgen som medium som han skulle ha kunnat tillägna sig genom konststudier som lärling i en färghandel i uppväxtstaden.

”Style is a trap” myntades av David Bowie och är något som Erik Styrbjørn Pedersen funnit kännetecknande för sitt eget konstnärskap där han tillåtit sig att parallellt experimentera med olika stilar och uttryckssätt på skalan mellan realism och abstraktion.

Läs mer om Ahlbäckpriset som delas ut till minne av konstnären Johan Ahlbäck (1895-1973) från Smedjebacken på:

https://www.smedjebacken.se/upplevagora/johanahlback.4.2e97ebaa130d763ebd380003608.html

 

 Tidigare

Bild hemsida

Identitet/ Identiteetti/ Identity
18 juni – 20 augusti 2017

Vernissage lördag 17 juni kl. 12-14

tisdag-fredag kl. 11-17
lördag-söndag kl. 11-15

stängt: 23-25 juni

Entré: 40 kr. Under 18 år fritt inträde.
(Det personliga entrékortet ger tillträde till utställningen under hela sommaren.)

För 100 år sedan, 6 december 1917 blev Finland en självständig stat. Den gemensamma historien på över 700 år är fundamentet för många av dagens förutsättningar i Sverige och Finland. Efter att ha varit ena rikshalvan i kungariket Sverige blev Finland 1809 autonomt storfurstendöme tillhörande Ryssland under Napoleonkrigen.

Från att ha varit ett folk blev människorna som levde i något av länderna där de inte hade sitt språkliga ursprung utlänningar eller minoriteter. Det gav benämningen svensk en ny innebörd och skapade finländare, finlandssvenskar, tornedalingar och sverigefinnar.

Redan under medeltiden började Bergslagens gruvor locka finska arbetare. Från Savolax utvandrade svedjebrukare som sammanstrålade i skogarna mellan Västmanland, Dalarna och Värmland under 1600-talet. Många blev nybyggare just här. Från andra världskriget och framåt flyttade finska män och kvinnor för att ta anställning vid industrierna. En av orterna de kom till var Smedjebacken. Av kommunens befolkning har över 15 % finsk anknytning.

Efter ett århundrade av självständighet vilar det finska nationsbygget på solid grund. Greppet som 1900-talets umbäranden, konfliktytor och utflyttning haft om samhället har förlorat sin kraft. Finland har hittat sin plats i Europa, stått för betydande insatser på den världspolitiska arenan och valt en kvinnlig president. Det är idag ett land som producerar arkitektur, design, industriprodukter och motorförare av världsklass.

Inför nationens nästa sekel utforskar utställningens konstnärer identitet. Tillsammans blottlägger de samhällets konstruktion och kontaktpunkterna mellan oss själva och vår omvärld, kollektiva tillhörigheter och de identifikationer vi delar med andra.

Deltar gör Charlotta Östlund, Esko Männikkö, Iiu Susiraja, Minna Palmqvist, Pekka Jylhä och Sami Parkkinen.

Identitet/ Identiteetti/ Identity
18. kesäkuuta – 20. elokuuta 2017

Avajaiset 17. kesäkuuta klo. 12-14

tiistai-perjantai klo. 11-17
lauantai-sunnuntai klo. 11-15

suljettu: 23-25. kesäkuuta

Pääsymaksu: 40 kruunua. Alle 18-vuotiaat ilmaiseksi.
(Henkilökohtainen pääsylippu on voimassa koko kesän ajan.)

Suomi itsenäistyi 100 vuotta sitten, 6. joulukuuta 1917. Ruotsin ja Suomen yli 700 vuotta kestänyt yhteinen historia on luonut perustan monille nykypäivän edellytyksille sekä Ruotsissa että Suomessa. Oltuaan Ruotsin kuningaskunnan toinen puolikas Suomesta tuli Napoleonin sotien aikaan vuonna 1809 Venäjälle kuulunut autonominen suuriruhtinaskunta.

Saman kansan jäsenistä tuli siten ulkomaalaisia tai vähemmistöä siinä maassa, jonka kieliyhteisö oli heille vieras. Ruotsalaisuuden käsite sai siten uuden sisällön ja samalla syntyivät käsitteet suomalaiset, suomenruotsalaiset, tornionlaaksolaiset ja ruotsinsuomalaiset.

Bergslagenin kaivokset alkoivat jo keskiajalla houkutella suomalaisia työntekijöitä. Savosta muutti Ruotsiin kaskenviljelijöitä, jotka kerääntyivät 1600-luvulla Västmanlandiin, Taalainmaalle ja Värmlantiin. Monista tuli näiden alueiden uudisasukkaita. Toisen maailmansodan jälkeen Suomesta alkoi muuttaa miehiä ja naisia Ruotsiin teollisuuden palvelukseen, muun muassa Smedjebackeniin. Kunnan väestöstä yli 15 %:lla on suomalaistausta.

Sata vuotta kestäneen itsenäisyyden jälkeen Suomen yhteiskunta lepää vakaalla pohjalla. Yhteiskuntaa 1900-luvulla koetelleet vaikeudet, konfliktit ja maastamuutto ovat väistyneet. Suomi on löytänyt paikkansa Euroopassa, tehnyt tärkeitä panostuksia maailmanpoliittisella areenalla ja valinnut naispresidentin. Tällä hetkellä Suomi on maa, joka tunnetaan maailman huippua edustavasta arkkitehtuuristaan, muotoilustaan, teollisuustuotteittaan ja rallikuskeistaan.

Näyttelyn taiteilijat tutkivat suomalaista identiteettiä kansakunnan seuraavaa satavuotiskautta ajatellen. Yhdessä he paljastavat yhteiskunnan rakenteen ja meidän itsemme ja ympäristömme väliset yhtymäkohdat, yhteisölliset sidonnaisuudet sekä muiden kanssa jakamamme identifikaatiot.

Osallistujat ovat Charlotta Östlund, Esko Männikkö, Iiu Susiraja, Minna Palmqvist, Pekka Jylhä ja Sami Parkkinen.