Modellen – En (miss)lyckad dag: Att designa det som ännu inte existera.

Inom ramen för projektet med Västerbergslagens utbildningsförbund (VBU)

-elever bedrivs en pågående verksamhet i konsthallen, vilket innebär att lokalen tillfälligt inte är öppen för allmänheten.

14 april- 8 maj 2026

Snarare än att presentera en färdigformulerad utställning artikuleras projektet som en processbaserad miljö, formad genom studenternas deltagande i workshops, experimentella praktiker, samtal och kollektiva handlingar.

Följ projektet på @mekensmedjebacken

År 1968 omvandlade den danske konstnären Palle Nielsen Moderna Museet i Stockholm till en storskalig lekplats och formulerade därigenom en radikal hypotes: att barns lek kan fungera som modell för ett friare och mer kollektivt organiserat samhälle. Modellen – En modell för ett kvalitativt samhälle etablerades inte enbart som ett konstverk, utan som ett socialt experiment där fantasin aktiverades som politisk kraft. Drygt femtio år senare återaktualiseras denna gest i Modellen – (miss)lyckad dag? på Konsthallen Meken i samarbete med Västerbergslagens utbildningsförbund (VBU) -elever. Här framträder frågor om lek, frihet och kollektivitet på nytt – inte som nostalgisk återblick, utan som kritiska verktyg för framtidsorienterat tänkande.

Begreppet “den misslyckade dagen” fungerar här som metodologisk utgångspunkt: ett sätt att omvärdera det som undandrar sig funktionalitet, det som bryter samman och det som inte låter sig planeras.

Mot bakgrund av samtidens klimatkris, teknologiska acceleration och politiska fragmentering framstår konstnärlig praktik som oupplösligt sammanflätad med utbildning och social transformation. Konstens verksamhetsfält överskrider objektet och manifesteras i sociala relationer, kommunikativa processer och kollektiva erfarenheter. I en tid präglad av strukturella spänningar inom utbildningssystemet kan samarbeten med VBU-studenter därmed förstås som både produktiva och kritiskt utmanande.

I essän ”En annan stad för ett annat liv” formulerar Constant Nieuwenhuis en spatial vision för ett alternativt samhälle, där automatiseringens konsekvenser möjliggör ett liv bortom arbete. Rekreation definieras som en restkategori – en funktion av arbetsprocessen – och blir därmed obsolet i ett tillstånd av energimässigt överskott. I detta scenario träder Homo ludens fram (med referens till Johan Huizinga), som subjektet för ett samhälle där lek ersätter produktion som organiserande princip. New Babylon framträder således som en hedonistisk konstruktion där kreativitet och frihet utgör centrala värden.

Modellen: (Miss)lyckad dag? utvecklas i denna kontext som ett kollaborativt undersökande av hur kroppar, identiteter och gemenskapsformer kan artikulera motstånd mot normativa strukturer. Projektet prövar hur misslyckande, lek och dissonans kan fungera som generativa strategier i föreställningen om alternativa framtider.

Om Nielsen positionerade barnet som bärare av visionen om det kvalitativa samhället, aktualiseras i dag frågan huruvida denna potential kvarstår – eller om barnet i stället internaliserat samtidens krav på anpassning.

Här omförhandlas begreppet framgång: inte som resultat, utan som en emergent kvalitet i möten – i de situationer där erfarenheten undflyr planeringens logik och det oförutsedda ges utrymme.

I Mekens tidigare järnverk – en plats där produktionen en gång styrde livets rytm – blir konsten ett rum för oproduktiv frihet. Där industrins logik en gång organiserade kroppar, tid och rörelse, öppnas nu ett annat slags system: inte för att producera, utan för att undersöka.

I detta skifte uppstår konsten som en motfunktion till effektivitet, men inte som dess motsats. Snarare fungerar den som en annan form av mekanism – en som inte optimerar resultat, utan variation, relation och erfarenhet.

Konsten kan förstås som en naturlig mekanism för evolution och lärande genom lek. I leken prövas världen utan fast mål, genom avvikelse, repetition och omformning. Det är i denna öppna process som nya sätt att se, tänka och vara kan uppstå.

Det övergivna industriella rummet blir därmed inte bara en bakgrund för konst, utan en aktiv del av dess villkor: en plats där tidigare styrning av tid och kropp omvandlas till ett fält för osäkerhet, utforskande och möjligheter.

I dag fungerar Konsthallen Meken som en social och pedagogisk plattform som sammanför konstnärer, elever och regionala aktörer. I denna kontext blir den misslyckade dagen ett analytiskt verktyg för att undersöka relationen mellan konst, utbildning och vardagsliv.

Medverkande

Kurator och konstpedagog: Aleksandra Jarosz Laszlo
Producerat av: Meken Konsthall, Smedjebacken
I samarbete med: Västerbergslagens utbildningsförbund - VBU (Västmanland-Dalarna gymnasieskola)
Pedagogiskt program: Aleksandra Jarosz Laszlo, Louise Norström och Pontus Pettersson
Grafisk form: Aleksandra Jarosz Laszlo
Fotografi & dokumentation: Aleksandra Jarosz Laszlo och VBU elever

The Model – An (Un)Successful Day: Designing What Does Not Yet Exist

As part of the ongoing project with students from the Västerbergslagens Educational Association (VBU), activities are currently taking place in the art hall, meaning the venue is temporarily closed to the public.

14 April – 8 May 2026

Rather than presenting a fully formulated exhibition, the project is articulated as a process-based environment shaped through the students’ participation in workshops, experimental practices, conversations, and collective actions.
Follow the project on @mekensmedjebacken

In 1968, the Danish artist Palle Nielsen transformed Moderna Museet in Stockholm into a large-scale playground, thereby proposing a radical hypothesis: that children’s play can function as a model for a freer and more collectively organized society. The Model – A Model for a Qualitative Society was established not merely as an artwork, but as a social experiment in which imagination was activated as a political force. More than fifty years later, this gesture is reactivated in The Model – An (Un)Successful Day: Designing What Does Not Yet Exist at Konsthallen Meken in collaboration with VBU students. Here, questions of play, freedom, and collectivity emerge once again—not as a nostalgic retrospective, but as critical tools for future-oriented thinking.

The concept of “the unsuccessful day” functions here as a methodological point of departure: a way of reassessing that which escapes functionality, that which breaks down, and that which resists planning.

Against the backdrop of today’s climate crisis, technological acceleration, and political fragmentation, artistic practice appears inseparably intertwined with education and social transformation. The field of art extends beyond the object itself and manifests through social relations, communicative processes, and collective experiences. In a time marked by structural tensions within educational systems, collaborations with VBU students can therefore be understood as both productive and critically challenging.

In the essay Another City for Another Life, Constant Nieuwenhuis formulates a spatial vision for an alternative society in which the consequences of automation make possible a life beyond labor. Recreation is defined as a residual category—a function of the labor process—and thus becomes obsolete in a condition of energetic abundance. In this scenario, Homo Ludens emerges (with reference to Johan Huizinga) as the subject of a society in which play replaces production as the organizing principle. New Babylon thus appears as a hedonistic construction in which creativity and freedom constitute central values.

The Model: An (Un)Successful Day develops within this context as a collaborative investigation into how bodies, identities, and forms of community can articulate resistance to normative structures. The project explores how failure, play, and dissonance can function as generative strategies in imagining alternative futures.

If Nielsen positioned the child as the bearer of the vision of a qualitative society, the question today is whether this potential still remains—or whether the child has instead internalized contemporary demands for adaptation and conformity.

Here, the concept of success is renegotiated: not as a result, but as an emergent quality arising in encounters—in situations where experience escapes the logic of planning and space is given to the unforeseen.

In Meken’s former ironworks—a place where production once governed the rhythm of life—art becomes a space for unproductive freedom. Where industrial logic once organized bodies, time, and movement, another kind of system now opens up: not to produce, but to investigate.

In this shift, art emerges as a counter-function to efficiency, though not as its direct opposite. Rather, it operates as another form of mechanism—one that does not optimize results, but variation, relation, and experience.

Art can be understood as a natural mechanism for evolution and learning through play. In play, the world is tested without a fixed goal, through deviation, repetition, and transformation. It is within this open process that new ways of seeing, thinking, and being can emerge.

The abandoned industrial space thus becomes not merely a backdrop for art, but an active part of its conditions: a place where previous forms of regulating time and the body are transformed into a field of uncertainty, exploration, and possibility.

Today, Konsthallen Meken functions as a social and pedagogical platform that brings together artists, students, and regional actors. Within this context, the unsuccessful day becomes an analytical tool for examining the relationship between art, education, and everyday life.

Participants

Curator and Art Educator: Aleksandra Jarosz Laszlo
Produced by: Meken Konsthall, Smedjebacken
In collaboration with: Västerbergslagens utbildningsförbund – VBU (Västmanland–Dalarna upper secondary school)
Educational Program: Aleksandra Jarosz Laszlo, Louise Norström, and Pontus Pettersson
Graphic Design: Aleksandra Jarosz Laszlo
Photography & Documentation: Aleksandra Jarosz Laszlo and VBU students