Öppettider: Onsdag-fredag kl. 13 - 17, lördag-söndag kl. 12 - 16
Fri åkning av skateboard/sparkcykel på streetyta eller i miniramp:
Onsdag+fredag kl. 14-17 samt söndag kl. 13-16
När detta skrivs är det ganska exakt trettiofem år sedan SVT visade dokumentärfilmen Style Wars. Filmen har blivit en milstolpe i berättelsen om graffitins intåg i folkhemmet.
Under 1900-talet gick Sverige från att vara ett av Europas fattigaste länder till att bli ett av världens rikaste. Det moderna Sverige har ibland beskrivits som världens modernaste land. Stora framsteg gjordes: allmän rösträtt, moderna bostäder med god standard, gratis vård och utbildning till alla medborgare och länge en rekordlåg arbetslöshet. Samtidigt har det tagit förvånansvärt lång tid för oss att ta till oss gatukonsten. Vad beror det på? Handlar det om en stark enighet om hur husfasader och betongväggar ska se ut? Om att samma ordning och reda som råder i våra lägenheter och hus, där vem som helst kan se in genom de gardinlösa föntsren, ska råda på gatan? Eller beror det på den skandinaviska minimalismen – mindre är mer? Samtidigt som vi är mycket moderna sägs det också ofta att vi är lagom . Men varken i lagomheten eller i att vara framåt har vi tagit till oss gatukonst. Det är först under de senaste sju-åtta åren som den har börjat ta plats i Sverige.
Den här utställningen är ett exempel på gatukonstens växande popularitet. Men också det faktum på hur mycket högkvalitativ gatukonst som kommer från Sverige. Några av dessa konstnärer finns med i den här utställningen. Medan graffitin kom till Sverige från New York, finns det inhemska föregångare till dagens gatukonst. På 1960- och 70-talen fanns det i svenska städer så kallade brigadmålare som gjorde målningar på stan. Ofta med politiska budskap: för naturen, mot rivningar i städerna. Ofta utan tillstånd. Men synen på olaglig gatukonst och grå betong var lite annorlunda då. Klotter och brigadmålningar kunde beskrivas som ”folkets reklam”, ett viktigt tillägg till yttrandefriheten, som är en demokratisk grundbult. Idag finns det de som kallar graffiti och gatukonst visuell yttrandefrihet. För den som saknar möjlighet att betala för reklamplats kan en målning på en husvägg vara ett sätt att kommunicera med andra medborgare. I de städer som har öppna väggar är det möjligt för alla medborgare att måla offentligt, utan krav på förkunskap.
Under vintern 2019-20 omvandlas konsthallen Meken till en plats för aktiva möten med gatukonst och aktiviteter som har ett ursprung från gatan. Fem konstnärer som på olika sätt arbetar i det offentliga rummet fyller konsthallen och dess väggar med nya material och uttryck som breddar upplevelsen av gatukonst. Samman med utställningen iscensätts en slags utomhusmiljö för programverksamhet och där miniramp för skateboardåkning finns och de öppna ytorna bereds med utrustning för fri åkning.
Medverkande konstnärer: Helena Bratt, Huge (Daniel Fahlström), Ollio (Jonathan Josefsson) och Akay+Olabo
Utställningen arrangeras av Konsthallen Meken / Smedjebackens kommun i samarbete med kf Mekens Vänförening med stöd av Region Dalarna och föreningen Dreamward och kulturföreningen Första Fredagen.
Curator och produktion: Henrik Fredberg och Pernilla Jansson
Utställningstext: Tobias Barenthin Lindblad
Snickeri: Henrik Fredberg samt Dennis Eriksson och Johan Silfverin tillsammans med föreningen Dreamward
Marknadföring: Henrik Fredberg samt Petra Wåhlin Massali (folder)
Tack till: OVAKO AB, Mekens Vänförening, Region Dalarna, Hlstore.com, Dokument Press, Hemslöjden i Dalarna, Sveriges skateboardförbund, Banksy, föreningarna DreamWard och Första Fredagen.
All åkning sker på egen risk och/eller under föräldrars tillsyn och ansvar. Hjälm ska användas föredömligt och på alla åk-ytor. Det kommer också finnas viss skyddsutrustning till låns.
Mer information om program kommer inom kort.